ZAHLA

Höstens ankomst är lite som att vända blad i ett fullklottrat block, man börjar om på ett rent nytt blad. Fast en glömmer oftast bort att vi just fyllt ett tusental tomma blad tidigare som inte försvinner utan som faktiskt finns kvar. Förvisso inget fel med det, för det är ju just alla dessa blad som bygger oss till den individ vi är. 

Känslan att få börja om på nytt är en befrielse för de flesta, en nystart, ett nytt liv som väntar. Den här gången ska det bli annorlunda, nu ska jag uppfylla alla mina drömmar, ambitionerna är skyhöga. Det finns ett problem med detta, de fyllda bladen sedan tidigare finns kvar, de försvinner inte. Att radera flertal år ur minnet går helt enkelt inte hur gärna vi än vill, och vi då så ofta misslyckas och faller tillbaks i samma mönster som tidigare. 

Därför tänker jag såhär istället, tänk tillbaks på de tidigare bladen, vad var bra och vad var dåligt, finns det några lärdomar jag kan ta med mig från de tidigare nedklottrade bladen? Ingen kan vända sitt liv och nå alla sina drömmar på ett blad, vi behöver klottra för att prova på hur det känns. 

Många talar om livets novell men jag ser det mer som ett gigantiskt konstverk, istället för att samla alla blad för sig i en bok river vi ut dom och, bildar ett stort klotterplank. Ett plank som bara blir vackrare och vackrare för varje år. Jag tror också starkt på att detta plank blir lite färggladare om vi var snällare mot oss själva och andra men också om vi stannar upp och titta tillbaks på våra tidigare målningar. 

Så den här hösten tänker jag strunta i att vända blad och istället fortsätta på mitt konstverk.