Så klarar du ditt (nyårs)löfte!

Varje år står vi där vid tolvslaget och skålar in det nya året, ännu ett år vi sett fram emot. För ett nytt år innebär nya möjligheter, ett nytt försök att uppfylla det som vi inte klarat av det föregående året. En slags andra chans. För det är just under det nya året som vi kommer lyckas med våra löften, det har vi i alla fall intalat oss själva. Vi har storslagna drömmar som vi planerar att förverkliga, vi lovar viktnedgång, ekonomisk framgång, hälsosamare livstil, större muskler, etcetera. Ibland lyckas vi men allt för ofta misslyckas vi, nu kanske du tycker att jag sitter här och är pessimistisk, inte alls, det är så livet ser ut, ibland lyckas vi, ibland inte. Men vill vi inte hellre lyckas mer än vad vi misslyckas med våra löften? 
 
Kanske sitter du där nu och nickar instämande, kanske hade du ett löfte om bättre kost eller smalare midja, ett löfte du redan brutit då pizzan eller gårdagens godisrester ligger och jäser fint i magen? Hur kommer det sig att vi så ofta misslyckas med våra nyårslöften och vad är det som gör att vi lyckas med andra? Efter lång tid av spekulering har jag kommit fram till tre anledningar;
 
Till största del misslyckas vi innan vi ens har hunnit börja, hur kan man misslyckas innan man börjat?
Det har med inställningen att göra, är man inte mentalt inställd på att göra en förändring i sitt liv, kommer denna förändring aldrig att ske, så är det bara. Det är alltså inte optimalt att höfta ett löfte på nyår eller ta samma gamla uttjatade löfte som du brutit mot varje år. Du måste ha tänkt igenom ditt löfte och förstått innebörden och varför du gör det. Min ståndpunkt är att rätt inställningen är något av det viktigaste för att ha någon chans överhuvudtaget att lyckas med sitt löfte.
 
Vem gör du det för? Dig själv? Bra, då har du stor chans att lyckas. Om det istället är för någon annan än dig själv som du lovar något för, är chansen relativt liten att lyckas. För hur övertalar man sina hjärnspöken när det är som tuffast? Hur övertalar man sig själv att klara av utmaningar om man inte själv tror på det man lovar? För det kan man indirekt säga att man inte gör, tror på det man gör, annars hade man gjort det för sig själv, inte sant?  
 
Själva löftet, är det samma gamla misslycklade löfte som du kört tidigare år? Välj då inte exakt det löftet, utan omformulera det istället till ett tydligare och bättre löfte. Till exempel, om du tidigare haft 'i år ska jag träna regelbundet'. Byt ut löftet till 'i år ska jag hitta ett träningsformat som passar mig', låter som ett rätt hållbart löfte va?
 
Så kortfattat är det inställningen, vem du gör det för och själva löftet som avgör chanserna om att lyckas eller inte. I alla fall enligt mig och mina erfarenheter. 
 
Jag anser det vara bättre att ge ett nyårslöfte som är lätt att hålla än att ha komplexa löften som är öppna och förvirrande, dessa är utan tvekan dömda för misslyckande. Vi vill ju lyckas inte sant? För ju oftare du lyckas med dina löften desto lättare blir det att lyckas nästa gång. Det i och med att vi blir helt enkelt lyckliga av framgång och olyckliga av misslyckande, inga konstigheter. Man kan säga att framgången ökar ens självförtoendet och i sin tur ökar chanserna för att lyckas med kommande löfte. Medan om du misslyckas med löftet blir det tvärtom, och det vill vi ju inte. 
 
Mitt bästa framgångsrika nyårslöfte genom tiderna är 'inte äta godis på 365 dagar'. Det löftet kom jag på efter en rad med misslyckade löften om diverse kroppsfixeringar och mer hälsomedvetna val. Jag var helt enkelt trött på att misslyckas och hotade mig själv med att om jag inte klarade av att hålla det här då skulle det blir svårt att klara av något här i livet. Jag jobbade helt enkelt med iställningen till löftet, för det är just den som räddar en när hjärnspökena kommer fram. Redan genom att byta ut mina gamla klassiska löften ökade mina chanser att lyckas och med desutom rätt inställning kunde jag nästan känna segern. Sen gjorde jag det för mig själv, då jag utmanade mig och min tro på mig själv. Det var mycket som stod på spel, det var inte lätt, det ska gudarna veta.
 
Något som de flesta råkar ut för är andras negativa åsikter, som både kan upplevas som fallgropar och upplyftande, som i mitt fall, jag upplevde det som peppande. De flesta ansåg sig själva aldrig kunna klara av ett sådant löfte och att jag antagligen skulle misslyckas. En del förstod sig inte alls på mitt löfte, utan ansåg det onödigt, för vi var ju trots allt vuxna människor, vad de nu menade med det? Men som sagt var dessa åsikter peppande för mig, för om jag klarade av detta löfte innebar det ju att jag var lite bättre än dom...
 
Med detta löfte kom så mycket mer än att sluta äta godis, jag började tro på mig själv igen, efter ett tag blev jag mer hälsosam i min vardag, faktiskt utan att jag ens tänkte på det. Jag började göra omedvetna val, val till det bättre, jag åt hälosammare och började desutom efter några månader att träna. Resultatet? 1 år senare stod jag flera kilo lättare, starkare i kroppen, fräsch och frisk hy, piggare, glad mage men framför allt mentalt starkare, det kändes som att jag skulle kunna ta mig an vad som helst. Vilket är en helt fantastisk upplevelse som jag önskar er alla få uppleva någon gång.
 
Om det nu är så att du sitter där och läser detta och ångar ditt löfte för det var kanske just ett löfte ur den mindre lyckosamma kategorin, ändra det, det är aldrig försent. Bättre att lyckas än att misslyckas, inte sant? Du kommer tacka dig själv 1 år senare. Ett år senare behöver ju faktiskt inte vara från Januari till Januari, låt oss istället kalla det årslöfte!
 
Jag och mannen ska faktiskt ha ett gemensamt löfte i år, en favorit i repris (för mitt fall) 'inget godis på 365 dagar'! Om jag är pepp, det kan ni ge er fanken på! (Fråga mig om några dagar så ser vi hur pepp jag är då, ha ha). 
 
Om ni har några löften, vad har ni valt och hur känns det inför det kommande månader med detta löfte? 
 
Med det sagt hoppas jag ni haft ett fantastisk nyår och önskar er alla lycka till med era löften! Till er som inte avgett ett löfte, peppa de som har och var inte taskig eller frågvisa, show some respect! 
2018 - Belive in you - nyårslöfte

En viktig påminnelse inför Lucia

Imorgon är det den 13e december, en dag som många barn längtat till och enligt mig en av decembers mysigaste dagar. I år är dagen lite extra speciell för oss, då vår dotter för första gången ska få uppleva ett luciatåg. Tillsammans med sina förskolekamrater ska hon iklädd en tomtedräkt sprida glädje och julstämning till alla i hennes närvaro. Sedan början av december har de övat på julsånger inför den stundande dagen, det är så mysigt när man träder in på förskolan och möts av dessa härlig barn som sjunger julsånger på sitt egna sätt.
 
Kostymen köpte vi ganska tidigt då jag vet att dessa försvinner snabbt, och jag måste erkänna att jag fick lite extra julkänsla när jag hängde in den i hennes garderob. En dag fick hon syn på dräkten i garderoben och utbrast ett härligt och högt glädjerop, givitvis ville hon genast prova den (hon satte sig bestämt i garderobben och pekade på tomtedräkten och sa där, där). Ville ju egentligen spara den till Luciadagen men min dotter vann och fick prova den och när den väl var på ville hon inte ta av den.
 
Precis så ska det vara för alla barn, de ska känna glädje inför en mysig dag tillsammans med kamrater och familj, och lika mycket kärlek och glädje som barnen sprider ska de få tillbaks. Vi får inte heller glömma att barnens val av kostym inte spelar någon roll oavsett kön, ingen ska uttrycka någon form av negativitet eller åsikt om kostymvalet. För mig är det en självklarhet, men tyvärr inte för alla. 
 
Som ni säkert förstår vid det här laget så har jag en specifik händelse i åtanke, en händelse som ägde rum 2016, bara 1 år sedan. Där en pojke iklädd en Luciadräkt bombades på sociala medier med vidriga och hatiska kommentarer från vuxna människor, om just kostymval och dessutom hans hudfärg. Åsikter som inte hör hemma hos någon individ, speciellt inte hos en vuxen människa. Att människor har mage att skriva så vidriga kommentarer om ett barn gör mig illamående och fruktansvärt arg. En fråga jag ställer mig varje gång jag läser/hör dessa typer avåsikter är, hur har de fått dessa? För det är ju där problemet ligger och hur stoppar vi människor från att få dessa åsikter?
 
Jag tar därför upp detta i år igen för att vi måste påminna oss själva om att detta inte får ske igen, aldrig ska ett barn hängas ut på detta sätt. Det är därför viktigt att också påminna samhället och sin omgivning om att dessa människor som utövar mobbning måste tillrättavisas. Vi måste få dem att förstå att det de gör är fruktansvärt fel, en självklarhet tycker de flesta men inte för dessa (mindre begåvade) människorna, tyvärr. Vi måste istället överrösta dessa människor med kärlek och samtidigt ifrågasätta dem! Så var snälla mot varanda och sprid extra kärlek imorgon
 
Skrivit ett inlägg tidigare om vuxna som mobbar, läs det gärna, då det också har ett viktigt budskap. 
 
Kärlek♡, Alexsandra 
Lucia - mobbning - vuxenmobbning

Satsa på självförtroende och drömmar istället för självömkan

Idag vaknade jag med ny energi och kli i fingrarna, älskar när höstinspirationen slår till! Jag är ju ett höstbarn och har alltid älskat allt med hösten (okej minus förkylningstid), men annars allt. Får en varm och härlig känsla som går igenom hela kroppen när det är höst. Fler som känner igen sig? Om någon uttrycker tycke för hösten blir jag alltid löjligt glad, yeah någon som jag! 
 
Jag har en del projekt jag är sugen på att ta tag i, några lite mindre och några större. En del av dem har legat på hyllan länge och ibland har jag tagit ner dem och klämt på dem för att kort därefter lägga tillbaks igen. Men jag tror faktiskt att jag är redo nu. Måste prova för att veta, inte sant? Men några är också helt nya med lite skräck blandad förtjusning.
 
Jag är en person som många andra som vill väldigt mycket i livet, men ibland lite för feg för att våga. Men jag tror jag kommit på en lösning kring det. Mitt tidigare problem är att jag tänker 2 steg för långt, jag måste börja tränka i mindre skala och att inte bli så besviken om det inte blir som jag tänkt. Inte bara kasta allt i soporna så fort det blir fel, utan titta på det igen för att se om det finns något jag kan göra annorlunda eller behöver det bara vila lite? 
 
Jag måste sluta välja den fega och lätt vägen, det är inte jag, men jag är inte heller den där naiva personen heller. 
Allt tar tid och allt har sin rätta tid, med rätta tid menar jag att när det är menat så händer det. Självfallet menar jag inte att man ska sitta och rulla tummarna och invänta, nej, hårt arbete är självklar för att lyckas med det mesta här i livet. Men något jag lärt mig sedan jag blev äldre är att det mesta löser sig, att stressa över saker som inte går att påverka är onödigt. Hade jag tänkt så tidigare hade jag inte förbrukat lika många tårar och timmar/dagar med ångest. Så till alla er som sitter där just nu med ångest över olika ting. Gör er själv en tjänst, ta 3 djupa andetag och tänk "allt löser sig", för det gör det. Jag lovar, just nu kanske det känns skit, men du kommer antagligen inte ens komma ihåg denna dagen längre fram. Satsa på dig själv och vad som gör dig glad, omringa dig av positiva människor och de som stöttar dig. 
 
Så med andra ord imorgon ska jag ta ner mina projekt från hyllan och bege mig ut för att bygga på min kunskap och handla material. 
 
NOTE: Ni som satsar på era drömmar, stora som små, vill bara tacka er för att ni är helt galet amazing och inspirerande!
  
 
 
Belive in you - dreams

Change your life by creating art

Höstens ankomst är lite som att vända blad i ett fullklottrat block, man börjar om på ett rent nytt blad. Fast en glömmer oftast bort att vi just fyllt ett tusental tomma blad tidigare som inte försvinner utan som faktiskt finns kvar. Förvisso inget fel med det, för det är ju just alla dessa blad som bygger oss till den individ vi är. 

Känslan att få börja om på nytt är en befrielse för de flesta, en nystart, ett nytt liv som väntar. Den här gången ska det bli annorlunda, nu ska jag uppfylla alla mina drömmar, ambitionerna är skyhöga. Det finns ett problem med detta, de fyllda bladen sedan tidigare finns kvar, de försvinner inte. Att radera flertal år ur minnet går helt enkelt inte hur gärna vi än vill, och vi då så ofta misslyckas och faller tillbaks i samma mönster som tidigare. 

Därför tänker jag såhär istället, tänk tillbaks på de tidigare bladen, vad var bra och vad var dåligt, finns det några lärdomar jag kan ta med mig från de tidigare nedklottrade bladen? Ingen kan vända sitt liv och nå alla sina drömmar på ett blad, vi behöver klottra för att prova på hur det känns. 

Många talar om livets novell men jag ser det mer som ett gigantiskt konstverk, istället för att samla alla blad för sig i en bok river vi ut dom och, bildar ett stort klotterplank. Ett plank som bara blir vackrare och vackrare för varje år. Jag tror också starkt på att detta plank blir lite färggladare om vi var snällare mot oss själva och andra men också om vi stannar upp och titta tillbaks på våra tidigare målningar. 

Så den här hösten tänker jag strunta i att vända blad och istället fortsätta på mitt konstverk.