Yrkesdrömmar genom livet

En gång i tiden drömde jag om att bli florist, sen drömde jag om att bli arkitekt/inredningsarkitekt, sen dekoratör, sen författare, sen konditor och tillsist att jobba med kommunikation. Mina drömyrken har i alla fall en sak gemensamt, kreativitet. Det galna är att jag tycker alla dessa yrken verkar fortfarande lika spännande och fantastiska, det där med att välja och om man väljer rätt är en enda jobbig och ångestfylld historia. 
 
En fråga man besvarade med fantasi och spänning när man var liten men som man efter tonårstiden fick en stor klump i magen utav var "vad vill du jobba med i framtiden?" Min klump handlade mest om att jag ville så mycket och var rädd att gå miste om något spännande yrke, för tänk om jag valde fel? 
 
Idag när jag själv ställer mig den frågan, kan jag inte svara i en yrkestitel, jag är fortfarande den där Alexsandra som vill så mycket, jag kan väldigt mycket inom ovan nämnda yrken, just för att jag är nyfiken och älskar att få vara kreativ. 
Men det är verkligen helt okej, det är något jag kommit fram till efter en heldel grubblande, det är ju just det som gör mig så bra och det som format mig till den Alexsandra jag är idag. Det jag vill ha sagt? Det är helt okej att inte ha raka och genomtänka svar på framtidsfrågor. 
 
Förresten varför tror ni att en fråga om yrkesval var spännande som liten men skräckinjagande som äldre? 
Jag kan tänka mig en anledning, barn bryr sig inte lika mycket om vad andra människor tycker om dem eller vad för åsikt någon skulle ha om deras val, eller om deras val skulle anses opassande eller inte. 
Barn är häftiga och förebilder för oss vuxna människor, om vi vuxna skulle tänka lite mer som barn ibland, så skulle vi troligen må mycket bättre. 
Belive in you